Eller så känns det i alla fall.

På mitt senaste möte med onkologen så pratade vi lite smått om det här med barn och frågan när jag kan bli gravid igen kom såklart på tal. Några månader efter behandlingens slut bör man vänta med att bli gravid inte för att det är skadligt för mig men för barnet. Alla slaggprodukter måste få sin tid att försvinna ur kroppen.

Okej ett bra och ärligt svar.

Men så säger han,

"det bästa är ju att vänta minst 5 år eftersom risken för återfall på cancern är som störst då.

Vi kan ju inte säga fullt ut att behandlingen fungerat på dig Lisa"

 

Har jag gått i snart 1 år och trott på att min sista behandlingsdag ska komma för att jag ska bli frisk och kunna återgå till ett normalt liv? Seriöst va har jag tänkt med.

Såhär i efterhand förstår jag ju att det inte är säkert att det funkat. Men tankarna började ju lite smått att rulla runt i skallen.

Jag säger  då det, jag gör fan inte om det 1 gång till inte dom närmsta åren i alla fall.

 

Förbannade sjukdom som ska sätta så djupa spår i mig, Både psykiskt och fysiskt.

 

Nä nu ska jag ta min sjuka ( förkylda) kropp och lägga mig under täcket och tänka på annat.