Ibland när det är som jobbigast, när kroppen verkligen inte lyder hjärnan så ser jag ner på mig själv.
Jag lixom "flyger" ut från min kropp. Jag är ovanför och tittar ner på mitt skal som verkligen försöker. Jag blir förbannad på mig själv när kroppen vägrar lyda hjärnan. Någon som vill byta ?!?

Ligger i sängen här på Onkologen och inväntar min nästnästnäst sista behandling. 3 gånger kvar efter denna gång. SEN ÄR JAG FRI!!!!

Gör vågen för mig själv.
När allt detta är färdigt så ska jag bjuda in alla som funnits vid min sida under allt som varit, både bra och dåliga dagar på en fet fest.Planerar och fixar i huvudet.

Nu börjar tavegylen ta mina krafter så nu ska jag sova en stund så jag orkar med hemresan!

I fredags hade jag fått ett brev från nll som jag öppnade idag.
På brevet stod det att jag var välkommen till en undersökning av min mage. För er som inte vet så har jag till och från nu under en tid haft sjukt jävla ont i magen. Annat än biverkningar. Det gör så ont att jag börjar svettas och kryper ihop i fosterställning och nästan svimmar. Nåväl när jag öppnade det här brevet så började jag störtgrina. Det slutade aldrig att rinna.
Orsaken till att det blev en så känslig reaktion var nog att jag, ( dum som man är) sökte på internet om olika förslag på vad det kunde vara.Hittade såklart tarmcancer bland alla dessa "förslag"
Jag tror att jag blev så fruktansvärt rädd. Jag vågar helt enkelt inte åka iväg på den där undersökningen, jag vill inte få reda på resultatet. Tänk om det skulle vara cancer. Min hjärna har precis påbörjat sin rehabilitering för bröstcancer och tänk om det skulle vara en ny. Jag pallar inte mer. Att ständigt tänka på att cancern ska komma tillbaka gör mig rädd för att leva. Planer som finns i framtiden är dom någon idé att ens tänka? Ja jag vet att man inte ska tänka så men jag tycket att man stoppar huvudet i sanden och blundar för problemet om man inte kan tänka så..

Jävla cancer, du gör mitt liv till ett levande helvete!

"En dag i taget, det räcker.
Vänd dig inte om och sörj det förflutna,
för det är borta.
Och bekymra dig inte om framtiden,
för den har ännu inte kommit.
Utan lev i nuet,
och gör det så underbart
att det blir värt att minnas."

Igår var jag som sagt i Umeå för behandling och som många redan vet så är det bara 3 gånger kvar nu :D Snart i mål.

I måndags var jag även och pratade med en genetiker, eller va han nu då var, haha. Han gick igenom mitt släcktträd för att försöka se om det är en typiskt ärftlig cancer jag har/hade.

Men det han kunde se på papper var inte typiskt genetisk men eftersom jag var så pass ung så sticker jag ut ur mängden. Han frågade om jag ville ta ett genprov för att på så sätt kunna få veta om den är ärftlig och på vilken sida av släkten den kommer ifrån.

Både fördelar och nackdelar med det.

Fördelar: Jag får veta om min dotter, syster, mamma, framtida barn, barnbarn mf ska få gå på tidigare kontroller.

Nackdelar: Jag och mina närmaste ska gå och vara oroliga för att vi ska få bröstcancer. Och det som är mest dåligt är att dom kan se på proverna om man har genetiska anlag till andra sorters cancer och jag vet inte om jag vill veta. Detta innebär att andra i min släkt kan ta reda på om de bär på samma gen.

Många tankar och funderingar som snurrar runt i huvudet. Men onkologen sa att jag kunde vänta med att bestämma mig. Nu kanske jag känner på ett sätt men om något år kanske jag eller mina anhöriga känner på ett annat sätt.

På tal om något roligare är att jag ska på möte med arbetsförmedlingen och försäkringskassan den 15/2 och prata om arbetsprövning. Ska bli så sjukt skönt att komma ut och träffa lite nytt och gammalt folk. Blir tokig att bara gå hemma. Så se upp där ute i arbetsvärlden här kommer jag!! :D