Upp och ner...
Är så många känslor som åker runt i kroppen just nu. Nu för tiden är jag mest inne i mig själv. Funderar ibland så hjärnan nästan sprängs.
Vill inte prata om det, vet inte riktigt varför. Är kanske rädd att känslorna ska ta över. Försöker i alla fall hålla humöret uppe, vara den där glada och snälla person som jag annars brukar vara. Svårt men jag försöker så gott jag kan.
Allt känns bara jävligt och helt overkligt. Varför just jag? Blir så förbannad på mig själv. Varför åkte jag inte till läkaren tidigare. Då kanske det aldrig hade blivit så här. Fan.
Vill inte göra behandlingen men vill ändå bara att allt ska vara över. Mitt hår kommer försvinna, jag kommer med största sannolikhet bli steril. Nej jag vill inte.. Känner mig ju inte sjuk, varför genomgå den här jävla behandlingen då. Ja jag vet att jag måste. Önskar bara att livet inte alltid behövde gå emot mig.
Blä för det där brevet från Umeå jag fick idag. Cellgifter startar med största sannolikhet på tisdag. Hela den veckan kommer att vara förstörd.
Nåja bara att bita i det sura äpplet och göra det som krävs för att bli kvitt alla små äckliga celler som fortfarande kan finnas kvar i min kropp.
Ibland känns det som om hela världen ställer sig med ryggen mot mig men innerst inne så vet jag ju att det finns så otroligt fina människor runt omkring mig som bryr sig om. Min familj, mina vänner och vissa från släkten. Allt stöd från er gör att mitt hjärta orkar slå vidare <3
Nu lägga sig i sängen bredvid min underbara lilla dotter och sova lite. Ny dag imorgon så hoppas att den blir bättre än denna.
............
Ja just nu så har jag inte alls turen på min sida. Allt känns tungt och hopplöst. Kan det inte vända snart.
I söndags kväll hade jag så sjukt ont i magen/äggstockarna så mamma bestämde sig för att ta med mig till akuten. Sagt och gjort väl där togs prover och jag fick dropp, blev även inlagd på avdelning 49. Klockan 10 kom läkaren och gjorde ett ul. Såg inte alls bra ut. Äggstockarna som ska vara 3,5 cm var 10-12 cm. Läkaren ordinerade sängläge och dropp.
Måndag och nya provet togs och dom såg inte bra ut. Både uttorkad men ändå hade jag för mycket vätska. För lite vätska i blodet men för mycket vätska i själva kroppen.
Tisdag vaknade jag att det blivit svårt att andas och att jag fått en sån hemsk hosta. Fick inhalera 2 ggr och det hjälpte bara en liten stund. Fick göra ul på lungorna där dom såg mycket vätska och bestämde sig för att sätta in ett dränage.
Läkaren började ge lokalbedövning men fick avsluta för det gjorde så ont. Hon bestämde att jag skulle få bli sövd. Klockan var då 1 och jag hade bara ätit frukost så var fruktansvärt hungrig. Jaja tiden gick och kring 6 var jag så hungrig och tungandan så fick äntligen komma ner till operation. Dom kollade hur jag syresatte mig och det såg ju inte så bra ut. 79% bara så jag fick syrgas innan jag skulle sövas.
Vaknade upp igen klockan 9 då allt var klart hade ont och fick lite morfin. Åkte tillbaka på avdelningen med ett dränage i ryggen. Inte skönt kan jag lova er. Genomled natten med smärtstillande.
Onsdag kom och dom har nu tömt ca 1,4 liter vätska ur min högra lunga. Var mer vätska än dom först trodde. Funderade på att göra likadant på andra sidan men lät kroppen ta hand om det själv.
Värdena såg sämre ut och fick en extra påse med vätska.
Torsdag hände inte så mycket mer än att dom tog bort dränaget.
Fredag hände inte så mycket hade bara ont där dränaget suttit och en liten konstig känsla i kroppen.
Dom har vägt och mätt magen på mig under alla dessa dagar och har gått upp 4kg. Vikten idag är samma men magmåttet har gått upp igen :l Blev ju som nästan lovad att åka hem idag men eftersom magen hade växt och jag har en sänka på 30 så vill dom ha extra koll på mig. Ska tillbaka imorgon för nya prover. Så hoppas på bra prover och att jag får åka hem.
Ja livet är så sjukt surt just nu. Vill bara bli frisk så jag kan påbörja den där förbannade behandlingen så jag kan bli "frisk" på riktigt. Nåja slutklagat för idag.
Här kommer en bild på min mage för några dagar sedan. Ser ju ut som att det bor en bebis där inne.
" I en normal miljö skulle jag känna mig onormal, medan jag i en onormal miljö har känslan av att vara den enda som är normal. Som någon sort lugn i kaoset, sedd mot lugnets kaos"
Staffan H Westerberg
I söndags kväll hade jag så sjukt ont i magen/äggstockarna så mamma bestämde sig för att ta med mig till akuten. Sagt och gjort väl där togs prover och jag fick dropp, blev även inlagd på avdelning 49. Klockan 10 kom läkaren och gjorde ett ul. Såg inte alls bra ut. Äggstockarna som ska vara 3,5 cm var 10-12 cm. Läkaren ordinerade sängläge och dropp.
Måndag och nya provet togs och dom såg inte bra ut. Både uttorkad men ändå hade jag för mycket vätska. För lite vätska i blodet men för mycket vätska i själva kroppen.
Tisdag vaknade jag att det blivit svårt att andas och att jag fått en sån hemsk hosta. Fick inhalera 2 ggr och det hjälpte bara en liten stund. Fick göra ul på lungorna där dom såg mycket vätska och bestämde sig för att sätta in ett dränage.
Läkaren började ge lokalbedövning men fick avsluta för det gjorde så ont. Hon bestämde att jag skulle få bli sövd. Klockan var då 1 och jag hade bara ätit frukost så var fruktansvärt hungrig. Jaja tiden gick och kring 6 var jag så hungrig och tungandan så fick äntligen komma ner till operation. Dom kollade hur jag syresatte mig och det såg ju inte så bra ut. 79% bara så jag fick syrgas innan jag skulle sövas.
Vaknade upp igen klockan 9 då allt var klart hade ont och fick lite morfin. Åkte tillbaka på avdelningen med ett dränage i ryggen. Inte skönt kan jag lova er. Genomled natten med smärtstillande.
Onsdag kom och dom har nu tömt ca 1,4 liter vätska ur min högra lunga. Var mer vätska än dom först trodde. Funderade på att göra likadant på andra sidan men lät kroppen ta hand om det själv.
Värdena såg sämre ut och fick en extra påse med vätska.
Torsdag hände inte så mycket mer än att dom tog bort dränaget.
Fredag hände inte så mycket hade bara ont där dränaget suttit och en liten konstig känsla i kroppen.
Dom har vägt och mätt magen på mig under alla dessa dagar och har gått upp 4kg. Vikten idag är samma men magmåttet har gått upp igen :l Blev ju som nästan lovad att åka hem idag men eftersom magen hade växt och jag har en sänka på 30 så vill dom ha extra koll på mig. Ska tillbaka imorgon för nya prover. Så hoppas på bra prover och att jag får åka hem.
Ja livet är så sjukt surt just nu. Vill bara bli frisk så jag kan påbörja den där förbannade behandlingen så jag kan bli "frisk" på riktigt. Nåja slutklagat för idag.
Här kommer en bild på min mage för några dagar sedan. Ser ju ut som att det bor en bebis där inne.
" I en normal miljö skulle jag känna mig onormal, medan jag i en onormal miljö har känslan av att vara den enda som är normal. Som någon sort lugn i kaoset, sedd mot lugnets kaos"
Staffan H Westerberg
Aldrig mer.
Ja jag vet inte riktigt vars jag ska börja. Resan till Umeå gick bra men fy så ont det gjorde.
Jag säger då det, aldrig mer ett äggplock. Tur att jag slipper. Vi åkte ner kvällen före och bodde på hotellet eftersom vi skulle vara där redan 9. Smärta, smärta och mer smärta. Åkte från Umeå kring 6 så blev en sen kväll. Hade sjukt ont och kunde inte gå. Äggplockningen gav dock många ägg. Hela 29 stycken små rackare, vet dock inte hur många dom har fryst ner. Kanske får veta idag.
Ja historian om elände slutar tyvärr inte där. Just nu ligger jag inne i Sunderby för att mina äggstockar är dubbelt så stora som dom ska vara. Illamående och vätska i buken gör att jag får så otroligt Starka kramper. Just nu ligger jag och väntar på att läkaren ska komma. Hoppas jag får komma hem snart.
När ska allt detta skit vara över:(
Dagen D
Just idag är dagen som kommer förändra resten av mitt liv. Bara att hoppas det går bra och att ingenting händer.
Positiva tankar gör livet lättare att leva.
Ligger i en säng här på kliniken och är lite borta i huvudet, haha har fått nå smärtstillande.
Bara att ligga här och vänta på min tur...
Nåja håll tummar och tår alla läsare.
Positiva tankar gör livet lättare att leva.
Alla hjärtans dag!
Börjar med att säga glad alla hjärtans dag på er :)
Ikväll bär det av till Umeå. Imorgon är det dags att plocka ut ägg och frysa ner små embryon :) Ska vara där klockan 08,45 så håll alla tummar och tår att det går bra.
Det har inte hänt så mycket mer än att jag fått veta när behandlingen ska börja och det är då i slutet av Februari. Så snart börjar den där förbannat jobbiga behandlingen. Tur att jag bestämmt mig att visa cancern/behandlingen vem den har att göra med.
i'm gonna kick some cancer ass
Ikväll bär det av till Umeå. Imorgon är det dags att plocka ut ägg och frysa ner små embryon :) Ska vara där klockan 08,45 så håll alla tummar och tår att det går bra.
Det har inte hänt så mycket mer än att jag fått veta när behandlingen ska börja och det är då i slutet av Februari. Så snart börjar den där förbannat jobbiga behandlingen. Tur att jag bestämmt mig att visa cancern/behandlingen vem den har att göra med.
i'm gonna kick some cancer ass
~Det känns bättre att dela sina tankar och känslor än att vara ensam om dem~ ♥
Upp och ner, ner och upp!
Ja allt började igår med att jag inte tig mig upp ur sängen. Hade så sjukt ont i kroppen och ville bara sova.
Ringde till bröstsköterskan som talade med min läkare. Hon trodde det var en infektion eftersom jag har tappat vätska 2 gånger. Redan någon timme senare kände jag mig bättre. Har fortfarande ont i armen/ "bröstet" men hoppas att Fergie över snart.
Idag har vi varit i sunderbyn och gjort en så kallad, hjärtkammarfunktion. En slags röntgen. Gick bra är ganska van alla
Röntgen och nålstick nu. Hemskt men sant.
Har även varit in på look och beställt en peruk. Det kändes konstigt kan jag lova. Får hämta den nästa vecka.
Åå så hemsk att jag kommer tappa håret :( jag vill inte, fan så jobbigt. Jaja går inte att göra någonting åt det tyvärr..
Imorgon ska vi tillbaka till sunderbyn för att göra ett vul. Ska se så att äggen mår bra och har blivit många.
Ska även träffa onkologen så är lite nervös. Eller nervös är kanske fel ord men ja. Bara att hålla tummarna.
Nu ska jag sova blir en tung dag imorgon.
underbara människor!
Att det finns så många underbara människor i vårat avlånga land är helt otroligt.
Samma den här otroliga mannen.
"Skrev följande öppna brev till regeringen och Sveriges medier idag, hoppas på att det får grepp någonstans. Vi håller tummarna för dig
Öppet brev till regeringen: Läser i tidningen om 19-åriga Lisa från Norrbotten, som tog studenten i julas, då hon fick barn i mars och inte hann avsluta studierna förr. I januari fick tösastackaren veta att hon hade bröstcancer, och opererades i slutet av samma månad. Nu till det "fina" i kråksången. Lisa är svårt sjuk, men hon kan inte få någon sjukpenning, för att hon har ingen sjukpenninggrundande inkomst. Vill Lisa kunna överleva får hon söka socialbidrag. Hennes man arbetar för fullt, men man behöver inte vara matematiker för att räkna ut att endast en nybakad students inkomst kan bli tunn för sambo och barn. Jag skulle vilja hälsa dem välkomna till landet Mellanmjölk. I detta sirapslimpans förlovade land, där vi årligen skickar miljontals kronor i bidrag till länder som drabbats av naturkatastrofer och krig, har vi någonstans på vägen glömt oss själva, det som jag vill kalla den svenska blygsamheten.
Skomakarens ungar går med trasiga skor, heter det, och så är allt fallet nu. Jag skriver för att som svensk medborgare, medmänniska, och inte minst förälder fråga Fredrik Reinfeldt och hans kollegor, hur ni mår av tanken på att om era barn blir allvarligt sjuka i samband med sin student helt plötsligt faller i ett fack där de inte är någons ansvar. Nu tror jag dock att era barn har sitt på det torra, men så är det inte med normal-svensken.
Jag vill också ge en uppmaning till Lisa, att om du frisknar till - vilket jag från djupet av hjärtat hoppas på - och har svårt att hitta jobb efter det, så kan du alltid bege dig ut på Stureplan och köpa lite kokain. Straffet är förvisso fotboja, men du får också ett trevligt jobb, typ i en fiskaffär i en fin saluhall. Det fick i alla fall vår "folkkäre" Plura Jonsson från Eldkvarn, och alla står väl lika inför lagen, eller hur?
Har fått blommor, vykort, sms, mail, meddelande på facebook, här på bloggen och även folk som kommer fram irl.
Att det finns så vänliga människor är ju underbart. Allt från familj, vänner, släkt till människor som känner någon som känner mig. Till och med helt okända människor bryr sig om mig och min familj.
Fick från en kvinna idag på fb som har läst artikeln i aftonbladet. Det skulle finnas fler som var som hon.
Hej kära lisa beklagar verkligen det som drabbat dig ska göra allt i min makt för att få igång en fond som ni kan söka sen många kramar till er lilla familj ska tänka på dig hela tiden och är det nått så ska du veta att jag finns här för att stötta er kram kram vi hörs jag kommer att tala om för dig hur detta går med mitt projekt ( fonden)
"Skrev följande öppna brev till regeringen och Sveriges medier idag, hoppas på att det får grepp någonstans. Vi håller tummarna för dig
Öppet brev till regeringen: Läser i tidningen om 19-åriga Lisa från Norrbotten, som tog studenten i julas, då hon fick barn i mars och inte hann avsluta studierna förr. I januari fick tösastackaren veta att hon hade bröstcancer, och opererades i slutet av samma månad. Nu till det "fina" i kråksången. Lisa är svårt sjuk, men hon kan inte få någon sjukpenning, för att hon har ingen sjukpenninggrundande inkomst. Vill Lisa kunna överleva får hon söka socialbidrag. Hennes man arbetar för fullt, men man behöver inte vara matematiker för att räkna ut att endast en nybakad students inkomst kan bli tunn för sambo och barn. Jag skulle vilja hälsa dem välkomna till landet Mellanmjölk. I detta sirapslimpans förlovade land, där vi årligen skickar miljontals kronor i bidrag till länder som drabbats av naturkatastrofer och krig, har vi någonstans på vägen glömt oss själva, det som jag vill kalla den svenska blygsamheten.
Skomakarens ungar går med trasiga skor, heter det, och så är allt fallet nu. Jag skriver för att som svensk medborgare, medmänniska, och inte minst förälder fråga Fredrik Reinfeldt och hans kollegor, hur ni mår av tanken på att om era barn blir allvarligt sjuka i samband med sin student helt plötsligt faller i ett fack där de inte är någons ansvar. Nu tror jag dock att era barn har sitt på det torra, men så är det inte med normal-svensken.
Jag vill också ge en uppmaning till Lisa, att om du frisknar till - vilket jag från djupet av hjärtat hoppas på - och har svårt att hitta jobb efter det, så kan du alltid bege dig ut på Stureplan och köpa lite kokain. Straffet är förvisso fotboja, men du får också ett trevligt jobb, typ i en fiskaffär i en fin saluhall. Det fick i alla fall vår "folkkäre" Plura Jonsson från Eldkvarn, och alla står väl lika inför lagen, eller hur?
Helt okända människor men ändå så vänliga. Ja jag är helt utan ord.
Tack ni andra underbara människor som finns. Ni förstår inte hur mycket ni betyder för mig/oss
Bild på ärret
Som rubriken lyder så varnas känsliga läsare. Jag kommer lägga ut bilder på såret/ ärret.
Detta är ju som sagt min blogg och den är till för att bearbeta tunga saker, bland annat detta.
Ärret är ca 15 cm långt. Det som är lite häftigt är att stygnen sitter på insidan.
Här kommer då en bild på mitt "lilla" ärr.
Nästan 2 veckor efter operationen.
Det som inte dödar dig gör dig starkare!
Vågar man hoppas?
Ja just nu vet jag inte om jag vågar hoppas.
Dessa dagar har varit upp och ner kan man säga.
Just nu är det många datum och tider i skallen så jag vet knappt mitt eget personnummer längre.
Har hunnit hända lite saker sen sist.
Fick ett underbart samtal från min läkare för några dagar sedan som sa att jag skulle få äggfrysningen gratis. Är så sjukt glad för det så jag kan inte hålla tillbaka tårarna. Kommer dock att få betala för själva insättningen drygt 8000 för varje gång/försök. Men om det gör att jag kan bli mamma igen så får det kosta vad det vill.
Idag har jag varit i sunderbyn nästan hela dagen. Har gjort lite undersökningar och fått massa informationer hit och dit. Det ringde en gynläkare från umeå och berättade vad som skulle hända och så vidare.
Imorgon kommer jag påbörja min första behandling innan dom kan plocka ut ägg för frysning. Jag kommer få ta en spruta 1 ggr/dag nu i 4 dagar sen så ska jag få en till spruta som jag ska ta i några dagar. Dag 6 ska jag på vul för att se hur "äggen" mår. När äggen är mogna så kommer jag få en speciell spruta som gör att äggen mognar lite till och är redo att "plockas" ut. Inom 36 timmar från att de är mogna ska vi befinna oss i Umeå för utplockning och befrukning. Ja visst låter det tokigt att befrukta äggen utanför kroppen men det är så dom gör. Befruktar och fryser ner små embryon. Dessa små under ska ligga där i Umeå och vänta på sin mamma och pappa :) Hålla tummar och tår att det blir några. Vi ska med andra ord göra 1/2 provrörsbefrukning. Resten ska vi fortsätta med när jag är frisk. Bara att hoppas på att det ska funka eftersom detta är min enda chans.
Det är inte billigt med dessa sprutor kan jag lova. 1405 Kr för 2 sprutor, tur att jag fyllt högkostnadsskyddet nu så jag får allt annat gratis. Man ska inte vara fattig när man blir sjuk.
Nu i veckan väntas:
Har även fått klartecken att jag ska få hämta ut en peruk. Ovanligt det kommer kännas utan hår och istället ha en peruk. Nåja det ska nog gå det också.
Ja det var nog allt från mig ikväll. Skriver en annan dag när allt i skallen har fått sjunka in lite.
Dessa dagar har varit upp och ner kan man säga.
Just nu är det många datum och tider i skallen så jag vet knappt mitt eget personnummer längre.
Har hunnit hända lite saker sen sist.
Fick ett underbart samtal från min läkare för några dagar sedan som sa att jag skulle få äggfrysningen gratis. Är så sjukt glad för det så jag kan inte hålla tillbaka tårarna. Kommer dock att få betala för själva insättningen drygt 8000 för varje gång/försök. Men om det gör att jag kan bli mamma igen så får det kosta vad det vill.
Idag har jag varit i sunderbyn nästan hela dagen. Har gjort lite undersökningar och fått massa informationer hit och dit. Det ringde en gynläkare från umeå och berättade vad som skulle hända och så vidare.
Imorgon kommer jag påbörja min första behandling innan dom kan plocka ut ägg för frysning. Jag kommer få ta en spruta 1 ggr/dag nu i 4 dagar sen så ska jag få en till spruta som jag ska ta i några dagar. Dag 6 ska jag på vul för att se hur "äggen" mår. När äggen är mogna så kommer jag få en speciell spruta som gör att äggen mognar lite till och är redo att "plockas" ut. Inom 36 timmar från att de är mogna ska vi befinna oss i Umeå för utplockning och befrukning. Ja visst låter det tokigt att befrukta äggen utanför kroppen men det är så dom gör. Befruktar och fryser ner små embryon. Dessa små under ska ligga där i Umeå och vänta på sin mamma och pappa :) Hålla tummar och tår att det blir några. Vi ska med andra ord göra 1/2 provrörsbefrukning. Resten ska vi fortsätta med när jag är frisk. Bara att hoppas på att det ska funka eftersom detta är min enda chans.
Det är inte billigt med dessa sprutor kan jag lova. 1405 Kr för 2 sprutor, tur att jag fyllt högkostnadsskyddet nu så jag får allt annat gratis. Man ska inte vara fattig när man blir sjuk.
Nu i veckan väntas:
- EKG av Hjärtkammarfunktion
- Träffa Onkologen
Har även fått klartecken att jag ska få hämta ut en peruk. Ovanligt det kommer kännas utan hår och istället ha en peruk. Nåja det ska nog gå det också.
Ja det var nog allt från mig ikväll. Skriver en annan dag när allt i skallen har fått sjunka in lite.
