Rävgift

Känns precis som om jag fått cellgift i min kropp igen. Fy vilka minnen som kommer tillbaka.
Ska till Piteå imorgon och göra en röntgen på min mage och jag hoppas dom hittar ett fel som lätt kan åtgärdas så jag slipper plågas. Nu vill jag bli frisk på riktigt!! 
Det jag ska dricka smakar fan och jag mår illa, har ont i magen, skakar, hjärtklappning, fryser och mår allmänt jävla dåligt. 
Har iaf fått något som heter phosporal.
Får inte äta något under hela dagen, och är redan hungrig som en varg haha! Lyckat.

Nej nu ska jag försöka sova en stund innan nästa drickespaus.

2 år och 9 dagar!

Ja idag är det 2 år och 9 dagar sedan jag fick  beskedet att jag hade cancer. 
Ett besked som skadade min och många andra i min omgivnings värld.
 
Så under dom här 2 åren har jag minst sagt fått spela schack med döden.
Jag: Vem är du?
Döden: Jag är Döden.
Jag: Kommer du för att hämta mig?
Döden: Jag har redan länge gått vid din sida.
Jag: Det vet jag.
Döden: Är du beredd?
Jag:  Min kropp är beredd, inte jag själv.
Jag: Vänta ett ögonblick.
Döden: Så säger ni alla. Men jag lämnar inga uppskov.
 
Men ty den jävulen förlorade och jag fick leva vidare även om mitt liv aldrig kommer bli som det en gång varit.
 
Så summa av kardemumma. Jag har:
Opererat mig 6 gånger (än så länge)
Fått cellgift 6 gånger
Fått Antikroppar 18 gånger
25 strålningar
Överstimulerad 
Äggplockning som resulterade med 18 stycken befruktade ägg :)
Måååånga resor till akuten både i ambulans och i personbil.
Drygt 16 pc kurer.
Miljoner med nålstick.
Tappat håret.
Hjärtundersökningar x flera
Så ont i magen jag haft.
 
Det är inte konstigt att min kropp mått så jävla dåligt. Helt otroligt att den fungerar idag. Tröttheten och orkeslösheten känns som att jag aldrig kommer slippa.
 
Så många tårar som trillat ner för mina kinder, så många sömnlösa nätter, så många resor till Umeå, Så otroligt att jag lever.
 
Men det är faktiskt inte bara dåliga saker den här sjukdomen kommit med.
Jag har träffar en helt underbar ny vän som alltid finns där för mig och jag för hon. Även om vi inte träffats irl så känns hon verkligen som en bästa vän. Vi har gråtit åt samma saker och vi förstår varandra som ingen annan gör. 
 
Jag har insett vilka som är mina riktiga vänner och familj. Personer som man verkligen trodde skulle finnas där bryr sig inte ett skit. I svåra situationer vet man vem som är ens riktiga vänner!
 
Jag har fått ett helt annat sätt att tänka. Jag tar dagen som den kommer och är faktiskt lite rädd att planera långt i förväg. Jag är rädd att det inte ska bli som man planerat för jag vet hur snabbt livet kan förändras.
 
Så till min familj och alla mina vänner den här är till er!
 

När dagen är ett mörker

Blir natten dubbelt lång.

Då slutar solen lysa,

då tystnar fåglars sång.

Men nån mening kan nå in

från en omtänksam person

- liksom ljuset i en blick

som inte tappat tron.

Att någon bryr sig om en

när man inte längre vill

är just vad man behöver

för att orka lite till.

Det ni har gjort för mig

är sådant som man minns.

Så tack för allt ert stöd

- och tack för att ni finns.

För världen är ni bara någon ,

Men för mig är ni hela världen!

 

Nu hoppas jag att jag ALDRIG mer måste gå igenom den här skiten igen. 

Spelet är över! Fuck Cancer!

 
 
RSS 2.0