Jag blir frustrerad ja rakt ut sagt förbannad när jag både läser och hör att det är hur vi lever som gör att vi får cancer. Okej att lungcancer sitter ihop med rökning och levercancer med alkohol. Men jag då?
Är det mitt eget fel att jag aldrig börjar dricka i tidig ålder? Är det mitt fel att jag valde stoppa i mig den där godispåsen?
Är det mitt fel att jag alltid varit för smal? Är det mitt fel att jag varit för lat för att idrotta?
Är det mitt fel att jag valde att få barn i tidig ålder och amma ?
Är det mitt fel att jag endast 19 år gammal drabbas av en aggressiv tumör i mitt vänstra bröst?
Nej självklart inte, MEN VEMS FEL ÄR DET DÅ?!?

Jag vill att forskningen ska komma vidare med den gör så att vi ( iaf jag) börjar ge mig själv skulden för det som hänt. Om jag inte gjort si eller så? Hur vore allt då ?
Det är som om jag får skulden för någonting jag inte valt att göra. Nästan så att jag skäms för den jag är.

Kan vi bara inte hitta en annan syndabock att kasta all skit på...

Livet finns bara där
Självklart och som om det alltid funnits
Rutinerna tar över
Vi hinner inte
Dagarna bara rusar iväg
Och vi följer med
som om vi var tvungna till det
Men vem har sagt
att vi måste springa genom livet?
Vem har bestämt
att allt ska gå så fort?
En dag kanske allting stannar upp
Inom loppet av bara några minuter
kan hela vår värld förändras
Den värld vi tar för given
De människor vi älskar
men inte alltid talar om det för
När de försvinner
finns inte längre någon självklarhet!
<3