Att konstant känna att allt man gör bara blir fel tär på psyket. Försäkringskassan bedömer helt plötsligt att jag inte är arbetsoförmögen längre och dom tycker att jag ska ställa mig som arbetssökande och söka alla jobb på arbetsmarknaden.. Alltså va?

Ersättningen och den tryggheten jag haft innan försvann inom loppet av en minut. Så mycket ångest jag haft över detta. Jag som planerade för att få hjälp från försäkringskassan och arbetsförmedlingen genom att hitta en så väl anpassad arbetsplats som möjligt innan bebisen kommer till världen, för då skulle ju allt vara klart tills min mammaledighet var över och jag kunde komma ut i någon slags rehabilitering så fort som möjligt. Men försäkringskassan gör det igen… handläggaren vägrar vara med på ett sådant möte och jag blir istället utförsäkrad och utan pengar.

 

Men skit i det tänkte jag, jag anmäler mig väl till arbetsförmedlingen och hoppas på att kunna få hjälp av dom och från a-kassan.. Sagt och gjort så blev jag inskriven den 19/12 så nu titulerar jag mig som arbetssökande WOHO… På arbetsförmedlingen fick jag en mycket bra handläggare som verkligen ville hjälpa mig och sa - Lisa du klarar av alla jobb i hela världen, det måste bara anpassas till din fördel. Klok kvinna!! Jag har aldrig tänkt på det sättet förut. Jag har bara tänkt på dom arbeten jag inte klarar av och inte på vad jag klarar av. Så vi spånar lite efter arbetsplatser som skulle kunna tänka sig att anpassa till min fördel och nu snackar vi att börja lågt, kanske 3-4 timmar/dag varannan dag. Men med små steg kommer man längre än om man tar stora kliv och hoppar över flera steg.

 

Nåväl, efter att ha jagat sönder efter intyg och blanketter till a-kassan så blev jag besviken på nytt, avslag även där. Jag som trodde att jag hade jobbat tillräckligt men icke. ALLTSÅ LÄGG AV!!

Börjar om från ruta ett och självförtroendet åker i botten.

 

Känner mig så värdelös att jag inte kan göra någonting rätt, allt blir bara fel hur jag än gör. Det är tungt att få avslag efter avslag men med alla extra hormonerna i kroppen gör inte saken lättare. Nu försöker jag bara hålla huvudet högt och hoppas att det går snabbt tills våran lilla bebis är här så jag kan vara mammaledig och bara lämna allt som har med framtidens jobb att göra, i alla fall för någon månad.

 

Idag är idag och imorgon är en annan dag, bara för att den här dagen inte blev som du tänkt dig behöver det inte betyda att morgondagen blir likadan!