Du får mig att känna!

Fy fan nu sitter man här i soffan och ser rosa bandet-galan. Förra året hade jag en aning om vad som pågick i min kropp men vågade inte säga det till någon. Nu 1 år senare ser jag programmet med andra ögon. Jag är en av de kvinnor som drabbas av cancer.
Redan 5 minuter in i programmet kom tårarna.

Får en stor klump i magen och tankarna börjar snurra. Tänk om inte forskningen fanns ja då kanske jag skulle vara död nu.

Mina föräldrar skulle inte ha sin dotter i livet, min man skulle inte ha sin fru vid sin sida, mina syskon skulle inte ha sin syster, min dotter skulle inte ha en mamma och mina vänner skulle tappa sin vän.

Jag är så otrolig glad att jag lever. Jag tampas fortfarande med behandlingar och biverkningar men jag lever. Jag har mitt liv kvar och är så otroligt glad att jag får fortsätta leva det.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0