Mår illa både psykisk och fysiskt.
Huvva tankarna att cancern ska ta över mitt liv och tvinga mig lämna min familj, mina vänner och mitt barn. Rädslan har aldrig varit större. Gör ont i hela kroppen, jag vill bara skrika.

Äckliga sjukdom som tar så många liv.

Fy fan nu sitter man här i soffan och ser rosa bandet-galan. Förra året hade jag en aning om vad som pågick i min kropp men vågade inte säga det till någon. Nu 1 år senare ser jag programmet med andra ögon. Jag är en av de kvinnor som drabbas av cancer.
Redan 5 minuter in i programmet kom tårarna.

Får en stor klump i magen och tankarna börjar snurra. Tänk om inte forskningen fanns ja då kanske jag skulle vara död nu.

Mina föräldrar skulle inte ha sin dotter i livet, min man skulle inte ha sin fru vid sin sida, mina syskon skulle inte ha sin syster, min dotter skulle inte ha en mamma och mina vänner skulle tappa sin vän.

Jag är så otrolig glad att jag lever. Jag tampas fortfarande med behandlingar och biverkningar men jag lever. Jag har mitt liv kvar och är så otroligt glad att jag får fortsätta leva det.

När man tror att allt är på topp så blir man huggen i ryggen och dras tillbaka till 0. Jävla behandling som ska göra mig frisk gör mig bara ont. Ligger dubbelvikt i sängen och grinar av smärta. Min mage gör så ont att jag till och med svettas ... Att man ska må så här jävla piss för att bli frisk det kunde jag aldrig tro...att föda barn är mindre smärtsamt än mitt magont...

Nu sitter jag här i Umeå igen och låter min kropp bäras iväg av antikropparna..
Trött, less och uttråkad. Finns det något värre?

Längtar, väntar och funderar..

Såg det där programmet på 3 an nyss och tårarna började rinna.
Fan så ont det gör..
Förra årets rosa bandet gala kom jag ihåg så väl. Jag satt bänkad framför soffan och grinade av medlidande för alla som blivit drabbade. Och nu snart 1 år senare så sitter jag här själv med cancer i mitt bagage. Det gjorde ont då, men det gör ännu ondare nu.

Det gör ont att tänka 8/10 överlever cancer. Tänkt om jag är en av dom där andra 2. Skräcken, oron, ilskan går inte att beskriva.
Jag har ett liv och jag vill leva det.

Åh så jobbigt nu började tankarna snurra..

Idag har jag varit i sunderbyn och gjort ett ul på hjärtat. Det var liiiite förändringar men inget allvarligt så ska tillbaka om 3 månader för en ny koll.

Just nu ligger jag i soffan och är förkyld som fan. Snuvig, hosta och feber.
Är redan less och har bara varit det i 1 dag ;)

Min underbara vän är äntligen tillbaka i Sverige efter 1 år på äventyr.

Saknaden efter henne har varit stor och det har varit konstigt att inte skicka iväg ett sms eller bara åka in till stan och ta en fika. Sen jag blev sjuk så har det varit jobbigt för mig att inte ha henne nära. Men även om hon varit i ett helt annat land så har hon ändå funnits där för mig genom både jobbiga och bra stunder. Det är ju helt underbart att man har en så underbar vän som verkligen ställer upp för en fast på avstånd. Tänk om alla kunde ha en vän som henne :)

Min fina vän, jag har saknar dig så sjukt mycket och jag är så otroligt glad att du finns i mitt liv <3

Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag är så otroligt less på allt. Ingenting känns roligt, allt är bra såå tråkigt.
Har massor med saker som måste och borde göras men ingenting blir gjort. Inte för att jag är trött utan bara för att jag är så otroligt less.

Vill bara byta liv.
Byta kläder, byta stil och byta bo.
Lära känna nya människor, skaffa ett jobb klara mig på egen hand.

Less less less :(

Cancer- du vän i kaoset.
Förstår inte
varför du måste bita dig fast?
varför du måste sabba för mig?
Förstår inte
hur du kan rubba mig så ur balans?
hur du kan slita mitt inre i stycken?
Förstår inte...
Cancer- du vän i mörkret.
Förstår inte
varför du har släckt min sista låga?
varför du har fått mig att ge upp?
Förstår inte
hur jag ska orka kämpa igen?
Förstår inte...
Cancer - du vän inom mig.
Jag hatar Dig!

Fick en så fin kommentar av en på "jobbet"
-men Gud så långhårig du har blivit :)

Man kan ju inte annat än att bli glad :)
Du gjorde min dag!