Räknar
Jag räknar månaderna som om dom vore minuter. En lång tid kvar men i mitt huvud känns det närmare än någon kan förstå. Jag längtar efter dig fast du inte finns. Snälla gör så att tiden gick lite fortare!!
Jävla svammel
Kvinnor som äter mycket frukt och grönsaker löper mindre risk än andra att drabbas av en svår form av bröstcancer, så kallad östrogen receptor-negativ bröstcancer.
Lånat från NSD.se
Min vikt
Det finns hopp.
Risken att fertiliteten ska påverkas av cytostatika beror på hur gammal man är när man får behandling, vilka läkemedel som används och i vilka doser. Generellt är det så att ju högre doser, desto större risk att det påverkar fertiliteten.
Ju mer man närmar sig övergångsåldern som kvinna, desto känsligare blir äggstockarna för cytostatikabehandling. Det gör att samma dos av ett visst preparat kan orsaka sterilitet om man är exempel 37 år, men inte om man är 20 år.
Jag är starkare än du!
Även om du tog tillbaka allt som du har sagt
Även om du grät och sa "har aldrig ångrat mig mer".
Även om du så förlåt för allt som du har gjort'
Skulle jag aldrig lite på dig igen, jag svär!
Om du lovade att ändra dig och bli normal
Om du sa"jag kommer alltid att stå vid din sida"
Skulle det inte spela någon roll
Tro det eller ej, men jag gillar inte dig
Du får stå kvar för jag går nu
Ja, jag går nu
Åh, jag är starkare än du
Ja, jag är starkare än du
Det har jag lärt mig nu
Du brände dina broar när du sa det där
Som fick mig att förstå vem du egentligen är
Jag vet du bär en mask som du tror ingen ser,
Men när du försöker le så ser vi bara den mer
Du får stå kvar för jag går nu
Ja, jag går nu
Åh, jag är starkare än du
Ja, jag är starkare än du
Ja é så mycket starkare än du
Jag är starkare än du
Det har jag lärt mig nu
Du har sårat mig mer än du tycks förstå.
Jag är så mycket starkare än du!
Patologiskt EKG.
Ja i måndags när jag var i Umeå så gjorde jag en muga ( en slags röntgen som ser flödet i hjärtat). När jag ligger där börjar ens sköterskan bli lite orolig, säger till den andra sköterskan titta ser du hur hjärtat slår. Den andra sköterskan kom fram och tryckte till EKG lapparna lite extra. Efter en stund säger sköterskan igen samma sak " titta ser du nu gör det sådär igen".
Kändes ju inte speciellt proffsigt att prata över huvudet på patienten... Nåja gick där ifrån och vidare till ett vanligt EKG. Även där så var det något som var avvikande. Blev såklart nervös men tänkte inte mer på det. Så igår när jag satt där hos Nisse så såg han att läkaren skrivit "patologiskt EKG" med andra ord inte normalt. Jaha va fan, fler käppar i hjulet?
Blev massa tjorv men det löste sig tillslut :) såg ut precis som i somras, jag har ju lite förändrat hjärta men inget som är farligt så behandlingen blev av som vanligt!
Att man hinner bli så rädd på så kort stund. Hjärtat är ju som en viktig del av kroppen.
Svårt att ta emot.
Jag tycker det är svårt att säga tack när någon berömmer hur duktig jag varit genom behandlingen. Från eran sida kan det säkert se starkt ut men om man frågar mig så är det nästan ett tvång. Jag hade 2 val, ta behandlingen eller dö. Men jag tycker inte att jag valde att bli frisk det var en självklarhet. Det fanns inte i min hjärna att utesluta behandlingen men om jag visste det jag vet idag så skulle jag inte orka. Det kroppen, både fysiskt och psykisk får gå igenom går inte att läsa i en bok, det är något man måste uppleva själv. Jag har hört många som fått avsluta sin cellgift för att det varit för jobbigt och jag förstår inte. Det var det jävligaste jag varit med om i hela mitt 20 års långa liv (haha) men hur vet man att kroppen inte orkar?
Jag har nog haft tur i oturen att min kropp orkat ta emot så mycket stryk som den faktiskt gjort.
Stackars lilla kropp vad du har fått plågats, så mycket gift och så mycket motgift. Tycker synd om min egen kropp fast det är jag som dras med den.
Vi är som 2 olika delar min hjärna och min kropp. När jag ser mig i spegeln så tänker jag inte längre, " fy så äckliga ärr det är på min kropp" utan jag tänker " stackars den där kroppen som är täckt av massa obehagliga minnen"
Hjärnan är lite konstig ibland. Haha!
Nu är det "bara" 4 gånger kvar, fatta 4 ynka gånger. Då har jag varit på sjukhuset för behandling 21 gånger inräknat cellgifter. 56 gånger med strålning. Fy fan snart i mål!!
" jag är starkare än du"
Hjälp!!
Att en tanke kan växa sig så stor.
Att en känsla kan göra så ont.
Att en sjukdom kan förändra en hel människa. Det är ingen som vet, det är ingen som ser.
Utsidan visar en fasad för att inte avslöja allt det obehagliga och sköra på insidan. Tårar som måste hållas tillbaka för att inte rinna över. Varför?
Vem är jag, vem var jag och vem vill jag vara?!?
Insidan är så full av sår som ingen annan än jag kan känna.
Är det så här mitt liv kommer se ut. Att dag ut och dag in gå och vara orolig att cancern ska komma tillbaka. Man känner efter lite extra mycket, känner igenom kroppen på ett helt annat sätt. Minsta lilla avvikelse gör att tankarna börjar sväva iväg och man gör allt för att intala sig själv att det inte är något.
Oroliga själ, snälla hjälp mig att hitta ro i kroppen.
Nu försöka sova och tänka på annat!
<3
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse
And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone, but it goes to waste
Could it be worse?
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
And high up above or down below
When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just what you're worth
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
Tears stream down your face
When you lose something you cannot replace
Tears stream down your face
And I...
Tears stream down your face
I promise you I will learn from my mistakes
Tears stream down your face
And I...
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
1 år.
Idag är det 1 år sedan jag var på min mammografi och fick " veta" vad som fanns i min kropp. 1 år av helvete. Men snart är det över och ingen är gladare än jag. Det har varit mycket upp och ner under det här året. Tänk så mycket en människa kan förändras på så kort tid.
Nytt år, nya tag.
2013 hoppas jag blir mitt år!
