Utslag på kinderna, konstig i kroppen och hjärtat slår massor med extraslag. Obehagligt när hjärta skuttar runt som det vill.. Nu försöka sova lite och hoppas det släpper!

Just nu är jag i Umeå för min 5e behandling, tänk snart är det ÄNTLIGEN färdigt fy fan så skönt! 1 behandling kvar efter den här och sen äre ju antikropparna kvar men dom är inte alls lika jobbigt som cellgiftet. Jag börjar känna att det finns ett slut på allt ändå.

Har läst på lite olika bloggar och forum om personer som också haft cancer men inte fått någon efterbehandling och vilken oro dom känner. Deras högsta önska var att få den här efterbehandlingen för att vara säkra på att alla små cp celler försvinner.
I början förstod jag inte alls hur dessa människor tänkte men nu när jag genomlidit behandlingen så förstår jag.
Det har lätt varit den jobbigaste och mest påfrestande tid i mitt liv. Inte en rolig sak att göra för att "bli frisk".
Håravfall, magont, smärta i både hjärta och själ, utslag och för att inte tala om illamåendet. Men jag har gjort det för att min kropp ska orka fortsätta leva i många år till. Jag skulle aldrig klara av att gå i ovisshet och inte få behandling. Så nu hoppas jag att både min kropp och han där uppe bland molnen fattar att jag är färdig med alla sjukdomar nu. Inga fler tack!

Nu ska jag ringa på klockan och be dom koppla fast mig i giftet. Får se vem som hänger efter mig idag.
Hoppas det går bättre den här gången!

-----------------------------------------------------
Här kommer en mycket bra låt!!

Jag bygger, bygger upp
O du river, river ner
Du gör mig så lack
Du vägrar ge upp

Börjar klättra, klättrar upp
O du drar mig, drar mig ner
Vi måste ta ett snack
Hör upp, du måste flytta på dig

Flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta
Du måste flytta på dig

Saningen är, jag är som du
Sanningen ser, du fucka ur
Låter såhär, du måste flytta på dig

Inget du sa, var någonting bra
Inget du var, ville jag va
Ingenting alls
Du måste flytta på dig

Jag hörde var du sa, bakom ryggen var du svag

Och hela världen sa

Jag bygger, bygger upp
O du river, river ner
Du gör mig så lack
Du vägrar ge upp

Börjar klättra, klättrar upp
O du drar mig, drar mig ner
Vi måste ta ett snack
Hör upp, du måste flytta på dig

Flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta
Du måste flytta på dig

Följer med in, följer med ut
Följer mig dit, följer mig runt
Vad vill du ha
Du måste flytta på dig

Slösa min tid, släpp mig fri
Vi är passé, fattar du de
Köra igen
Du måste flytta på dig

Jag hörde var du sa, bakom ryggen var du svag

Och hela världen sa

Jag bygger, bygger upp
o du river, river ner
Du gör mig så lack
Du vägrar ge upp

Börjar klättra, klättrar upp
O du drar mig, drar mig ner
Vi måste ta ett snack
Hör upp, du måste flytta på dig

Dom säger att det bara är saker som man ser
Men jag vill veta, måste veta mycket mer
Ja bakom molnen skymtar mer än horisonten
Psyket det är komplex med alla sina monster

Dom säger att det bara är saker som man ser
Men jag vill veta, måste veta mycket mer
Ja bakom molnen skymtar mer än horisonten
Psyket det är komplex med alla sina monster

Och hela världen sa

Jag bygger, bygger upp
O du river, river ner
Du gör mig så lack
Du vägrar ge upp

Börjar klättra, klättrar upp
O du drar mig, drar mig ner
Vi måste ta ett snack
Hör upp, du måste flytta på dig

Jag bygger, bygger upp
O du river, river ner
Du gör mig så lack
Du vägrar ge upp

Börjar klättra, klättrar upp
O du drar mig, drar mig ner
Vi måste ta ett snack
Hör upp, du måste flytta på dig!!

TACK FÖR ALLT STÖD
- av Siv Andersson

När dagen är ett mörker
Blir natten dubbelt lång.
Då slutar solen lysa,
då tystnar fåglars sång…

Men nån mening kan nå in
från en omtänksam person
- liksom ljuset i en blick
som inte tappat tron.

Att någon bryr sig om en
när man inte längre vill
är just vad man behöver
för att orka lite till.

Det du har gjort för mig
är sådant som man minns.
Så tack för allt ditt stöd
- och tack för att du finns.


Det här är till er alla som bryr sig om mig och min familj. Tack underbara människor att jag får ha er i mitt liv. Ni som verkligen bryr er ni tar en stor plats i mitt hjärta. <3

På onsdag åker jag och min mamma ner till Umeå för min 5e behandling. Fy fan nu är det snart färdigt, så jäkla skönt.

Du ber mig att glömma, glömma allt det som hänt, det som orsakar tårarna i mina ögon, det som orsakar min smärta. Du säger, glöm det, nu lämnar vi det här bakom oss så vi kan gå vidare med   Vi? Du använder ordet vi, när det är jag som går igenom det här. Du står där bredvid som ett frågetecken, Men det här är min verklighet just nu, det här är vad jag måste gå igenom, vad jag måste konfontrera. Jag vet inte om jag bara kan glömma.

"Du ska inte oroa dig så mycket för vad folk tänker om dig,
Om du bara visste hur lite de tänker på dig!"

http://www.kuriren.nu/nyheter/default.aspx?articleid=6421567

Det här är min brors tjej Erica som anordnat konserten ikväll för ung cancer. Blev så otroligt glad/berörd när jag läste artikeln i kuriren att jag inte kunde hålla tårarna tillbaka. Tänk att hon gör detta för unga människor som jag som cancern har hoppat på. Trots att hon själv inte är drabbad. Att hon och min bror lägger tid och energi på en välgörenhetskonsert för att sponsra just ung cancer och gör att forskningen kan gå vidare. Inga ord i hela världen kan beskriva känslorna som finns i min kropp.

Hoppas så många som möjligt kommer ikväll :) själv ska jag verkligen försöka komma, i alla fall en stund.

Tack underbara Erica och bror för att ni stöttar, finns där för mig och min familj och såklart för den här konserten. Ni är helt jävla Awesome!!!!

Efter allting som har hänt
Varför har du återvänt
Här finns ingenting att se
Jag har ingenting att ge

Här är mörkt och här är kallt
Här är dysterheten allt
Allt är fruset allt är dött
Anden bruten själen trött

Grånande ruiner, en iskall vind som viner
Ingen framtid, inget hopp

Gå din väg, gå din väg, gå din väg
Här är allt förlorat
Gå din väg, gå din väg, gå din väg
Här är allt förlorat

Efter alla år som gått
Borde du väl ha förstått
Att min omvärld slogs ihjäl
När du en gång sagt farväl

Svarta tankar plågar mig
Bleka minnen visar sig
Tomma flaskor tomma ord
Tomma hjärtan frusen jord

Grånande ruiner, en iskall vind som viner
Ingen framtid inget hopp

Gå din väg, gå din väg, gå din väg
Här är allt förlorat
Gå din väg, gå din väg, gå din väg
Här är allt förlorat
Gå din väg, bara gå din väg, bara gå din väg
Här är allt förlorat
Gå din väg, bara gå din väg, bara gå din väg
Här är allt förlorat

Gå din väg, gå din väg, gå din väg
Här är allt förlorat
Gå din väg, gå din väg, gå din väg
Här är allt förlorat
Gå din väg, bara gå din väg, bara gå din väg
Här är allt förlorat
Gå din väg, bara gå din väg, bara gå din väg
Här är allt förlorat.

Mina Vita hade tyvärr gått upp till idag. Igår låg dom på 18 och idag på drygt 40. Sänkan är samma och vill tydligen inte gå ner fast jag får pc iv.
Nåja blir att stanna här i natt också. Hoppas på bättre värden imorgon och förhoppningsvis hemgång.

Ska iaf tvinga iväg kroppen på fuck cancer konserten imorgon. Ingenting kan stoppa mig!

http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=6917690

Det här är studien som jag är med i.

Just precis, är tillbaka på akuten. Mer trött än vanligt och inte alls pigg. Väntar på provsvaren och lungröntgen ska också få lite dropp om en stund.
Ser inte så ljust ut att få åka hem idag men hoppet ska jag inte släcka riktigt än..

Som rubriken lyder så är det Jävla skit i helvetet..
Åter på akuten i Sunderbyn. Sänka på 40 och mina vita blodkroppar är drygt 1 och ska ligga på 10. Blir pc och sängläge. Nu hoppas jag bara att jag inte får viruset barnen har.

Blir så jävla less på att aldrig få vara helt 100 % "frisk" mellan behandlingarna.

-Dra ett djupt andetag, känner harmonin
, andas ut och inser att allt bara suger.-

Min älskade lilla systerson Max har skickat lite kärlek till sin moster! Tack kära syster och lilla Max för att ni tänker på mig. Älskar er båda! <3

Tänker inte ens börja argumentera på din kommentar "Tobbe", sjukt onödigt och du förstår antagligen inte att detta är MIN blogg där jag skriver HUR jag vill NÄR jag vill om precis VAD jag vill. Läs inte bloggen om du tycker det jag skriver är stötande.

Åkte iaf in på akuten igår med hjärtklappning, hård puls och en stickande känsla i bröstet. Allt såg bra ut och fick åka hem vid 00. Är en biverkning på medicinerna jag får så det är inte alls farligt. Det känns bra att få vara hemma igen och nu ska jag bara vila för vid minsta lilla rörelse får hjärtat spratt och börjar leva ett eget liv med lite extraslag och hård puls.
Skriver det ord som jag verkligen hatar haha ordet VILA huvva :P

Nu börjar biverkningarna tyvärr komma. Näsblod, hjärtklappning, svallningar och trötthet. Nåja bättre än illamåendet.
Nu bädda ner sig under täcket och sova lite.

Precis som rubriken lyder så är det tråkigt att vården inte är den samma på olika sjukhus.
Ångrar mig faktiskt nu att jag åkte hem från Umeå.
Vården där nere är mycket bättre än här i Luleå tyvärr. Brist på kunskap och inget förtroende hos personalen. Måste påminna om mediciner, hålla koll på proverna själv och nästan själv lyfta luren och ringa till Umeå och berätta hur jag mår.
En sköterska kom in och frågade mig hur länge jag skulle ha pc? Men hallå är det verkligen jag som patient som ska hålla koll på det?
Nä nu ska jag sluta klaga, hoppas att jag antigen får åka hem på en gång eller att jag får åka tillbaka till Umeå, för de här går ju inte.
Finns massor med småsaker som jag irriterar mig på just nu men dessa håller jag nog för mig själv..

Fick en liiiiite onödig kommentar så jag vill försvara mig lite.

"Hur orkar du blogga om allt är så djälva förbannade satans hemskt??? Man måste inte vara snygg! Det är bättre att bli frisk. På sikt. Snygghet är bara en ytlig, ego-fåfänga. "

Jag bloggar när jag vill, hur ofta jag vill och om precis vad jag vill. Det här är inte en blogg för att underhålla er läsare utan en blogg som jag kan gå tillbaka till och läsa hur jag hade det just vid vissa tidpunkter i behandlingen.
Klart att vara frisk är bättre än att vara snygg men prova att ställa dig i min sits och vara jag för en dag eller 2 så är livet inte så förbannat roligt. Jag vill faktiskt också kunna fixa håret,sminka mig fint och klä mig i fina kläder utan att känna att det bara är påklistrat. 20 år och allt det som är verklighet för dom flesta är en mardröm ibland för Mig.
Förstår hur du menar men din kommentar var faktiskt lite onödig med tanke på omständigheterna.

Uppskattar ändå er som faktiskt vågar skriva en kommentar, drygt 45 som läser men bara några få som kommenterar.

Läkaren har varit in och alla prover ser bra ut. Blir dock kvar minst 1 dygn till. Hon skulle ringa till Sunderbyn och höra om jag kunde komma dit istället för att stanna här. Nya prover imorgon och om dom är bra får jag mest troligt åka hem.

Liten kort lägesrapport om hur allt ligger till.

Mår ändå ganska bra just nu. Varit på röntgen och allt såg bra ut. Läkaren var tveksam om jag skulle få åka hem idag eftersom jag får pc intravenöst. Blir förhoppningsvis en flytt hem till Sunderbyn ikväll om proverna är bra. Bara att hålla tummarna.

Tänkte visa er en bild på hur sexigt snygg man känner sig på sjukhuset.
Jobbigt att ha den där venportsslangen hängandes. Är ju inte direkt osynlig och oerhört klumpig under alla kläder...

Så är det någon som vill mig illa och slår på mina ben så jag åker ner på golvet.... Om det är Gud eller djävulen det vet jag inte men snälla sluta.

Igår gick allt bra tills vi skulle åka hem. Var tvungen att stanna 2 timmar för att se bieffekterna på både antikroppen/ antikropparna och cytten. Fick självklart utslag i ansiktet så fick stanna 2 timmar till. Fick medicin mot det och skulle få åk a hem eftersom jag inte kände mig sjuk på annat sätt. Åkte förbi frasses för att äta lite men fick sjukt ont i magen, kände mig inte alls bra. Såg att det var en massa blod i toastolen och åkte direkt tillbaka till sjukhuset. Hade frossa till 1000 men ingen feber.
Tog en massa prover men min kropp var snål med blodet så det tog sin tid. Venporten krånglade så dom höll på med den i säkert 1 timme. Läkaren klämde och kände på magen, gnuggade sig i huvudet och misstänkte en infektion i tarmen eftersom bieffekterna jag har ska tydligen inte komma så fort. Förvånad? Eee nej .. Fick antibiotika igår natt och nu är det bara att vänta på nya prover och hålla tummarna att det inte finns några bakterier i min kropp. Fick även lite tungt att andas så fick inhalera och det hjälpte faktiskt, fick även tavegyl mot eventuell allergi. Blev trött som tusan och somnade efter typ 30 minuter.
Bara att hålla tummarna att allt går vägen. Vill åka hem till min lilla bebis, min egen säng och min egen kyl haha.

Nu ska jag vänta på sköterskan som ska bråka med venporten.

Jag har mina skyddsänglar där uppe bland molnen. Denise, Tyson, mormor, morfar, farmor och så min alldeles speciella ängel, farfar.

Ibland så kan jag känna din närhet, känna dina andetag och ibland höra din röst. Kan även se dina konturer på min sängkant och känner att det blir varmt på min hand. Underbara Farfar du finns i mitt hjärta och jag saknar dig så otroligt mycket att ingen kan förstå. Önskar att du var här och sa -Farfars lilla flicka, allt kommer att gå bra jag finns här vid din sida <3

Tack mina fina skyddsänglar, vi ses i nangijala <3

~Själar säger aldrig farväl~

Nu är det 4e behandlingen som strax startar. Kommer bli en lååååång dag. Behandlingen tar minst 6 timmar. Kommer få en ny sort av cellgiftet, minst 1 antikropp, kanske 2 eller så blir det en placebo.
Bordellerna på detta är trötthet, som om det inte räcker med den trötthet jag har :( nåja, bara jag överlever och blir frisk så är det ju värt all trötthet i världen.

Nu kommer sköterskan och ska sticka mig lite. Huvva illamåendet har redan kommit fast jag bra ligger här :( nu vill jag att den här skiten ska vara över.

-Som en bergochdalbana, upp och ner, ner och upp..

Jag Kämpade mig upp för en mycket brant och tung backe. Dom sista små stegen är dom tyngsta steg som jag någonsin tagit. Nästan så att jag ville lägga mig ner och sluta kämpa. Viljan tog över och nu står jag äntligen högst där uppe på backen och ser bara en nedförsbacke. Den backen som ska leda mig till ett friskare liv. Jag vägrar att se bakåt och nu ser jag äntligen ett ljus i den tunnel som jag tvingats leva i flera månader. Jag har klarar halva behandlingen med stort stöd från min familj och mina vänner , nu är det bara att ta sig ner för backen utan att falla.
Ska hålla huvudet högt för att jag klarat det så pass bra som jag faktiskt gjort. Inga allvarliga händelser har inträffat och jag kan känna att livet sakta men säkert kommer tillbaka.
Är faktiskt stolt över mig
själv som i alla fall försökt leva mitt liv så vanligt som det går. Gjort det jag tyckt ha varit kul även om illamåendet och tröttheten ibland har stoppat mig.

Jag tänker inte låta cancern ta
Mitt liv, jag tänker ta cancerns liv och bekämpa den här äckliga sjukdomen och visa hela världen att jag har en kämparglöd som heter duga. FUCK CANCER!!

~Svårigheter är till för att övervinnas~

"Jag har följt din blogg. Min yngre syster är också en med bröstcancer... Ibland tänker jag, och vill fråga dej: Vad skulle du göra om du INTE FICK åka och få behandling? "

Svar: tråkigt att din syster också måste genomlida detta helvete..
Har inte tänkt på vad jag skulle göra om jag inte fick åka på behandling men
antagligen skulle jag leva mitt liv som om den sista dagen var här. Sen skulle jag antagligen dö en plågsam och makaber död.

Att det snart är måndag och dags att åka ner till Umeå igen... Vet inte varför det känns så här just nu. Brukar ju gå så bra men just idag känns det extra jobbigt. Har ju mått så otrolig bra i 2 veckor nu och vill inte må dåligt nå mer :( jaja bara bita i det sura äpplet och ta sig igenom det här utan att klaga allt för mycket.
Citerar Marika "pissjävlaskit-Cancer"

Nä i helgen tänker jag ta vara på varenda minut. Göra det jag tycker är roligt och framförallt spendera pengar på god mat/dryck.

Lev livet idag, imorgon kan någonting vända din värld upp och ner!

"Cancer är en vidrig sjukdom. En vidrig sjukdom som stampar in i människors liv utan att visa någon respekt eller hänsyn. En sjukdom som tar liv och skapar oändligt mycket sorg och oro.

Därför är det okej att hata cancer.
Det är okej att vara arg, skrika och använda fula ord.
Det är helt enkelt okej att säga ”Fuck Cancer”.

Lånade den här otoligt bra texten från
www.ungcancer.se

Bara för att jag tänker visa hela världen att jag HATAR cancer och tänker ge mig fan på att jag kommer överleva och besegra den så ska jag köpa den här snygga mössan som ska pryda mitt huvud.


FUCK CANCER!!