Ja nu har jag en fråga till er som läser.
Det är många som skriver att jag är så stark och en riktig kämpe. Nu till min fråga, Varför?
Jag menar är det någonting jag säger eller gör som får er att tycka det?  Skulle vara roligt om ni kunde svara :)

Såg på Ericas blogg att hon hade skickat till 118800 och fråga vem som ägde hennes blogg. Blev nyfiken och skickade samma fråga fast om min blogg och detta var vad jag fick i svar.

Hej!
Det är en tjej som har en otrolig kämparglöd med enormt stark vilja.
Blir alldeles rörd av att läsa att en sån söt tjej har cancer.
Ingen borde få uppleva nåt sånt.
Det vi vill göra är att ge henne hundratusentals kramar för att
hon är så stark och hoppas att hon vinner i kampen mot cancern.
Mvh 118800

Se nu är vi ju där igen. Hur kan hon/han veta att jag är en stark person? Jag känner inte personen. Konstigt det där. Skulle vara kul att veta vad det är jag gör/säger som får er fina människor att skriva det.
Jag kanske kan hjälpa andra människor i samma situation bara jag vet hur man gör.


Ingenting i livet bara händer. Man måste ha ork att möta hinder och ork att övervinna dem. Ork är att kämpa.
Golda Meir

....trots att jag är sämst på att uppdatera. Men jag har faktiskt inte orkat ta tag i bloggandet.
Tänkte berätta lite om behandlingen som började den 6 mars.
Åkte ner till Umeå redan den 5e för att ta lite prover och prata lite med onkologen innan behandlingen skulle börja.

Alla prover såg bra ut och det blev bestämt att cytostatikabehandlingen skulle påbörjas nästa dag. Klev upp och försökte trycka i mig lite frulle men var på tok för nervös på hur allt skulle gå.
Kom till onkologen och dom satte dropp. Först fick jag medicin mot illamående och sen så började giftet komma in i min kropp. 3 olika påsar fick jag under ca 3 timmar. Allt gick bra och jag kände mig inte konstig på något sätt.Blev tillsagd att hämta ut medicinerna på en gång och sen åka hem och lägga mig. Sagt och gjort gick vi till apoteket. Jag lovar er att jag tömde nästan apoteket. En hel påse full med olika mediciner fick följa med mig hem.  Helt sjukt va min kropp får i sig på en dag.

I bilen på väg hem kände jag hur illamåendet kom krypandes. Bilresan hem gick ganska bra. Fick stanna några gånger för att få lite frisk luft. Väl hemma var det en mycket trött och sliten Lisa som la sig på soffan med illamående från helvetet. Fy mådde inte alls bra. Onsdag var ju bara hemsk, även torsdag och lite på fredag mådde jag illa. Men kräktes ingenting, det var ju bra i alla fall. Mådde bättre lördag så då åkte jag och min familj ut med skotern och grillade. Mysigt och skönt att komma ut i friska luften. Men på hemvägen blev jag helt matt i kroppen, orkade nästan inte ta mig in i huset. La mig på soffan och sov och när jag vaknade hade jag ont i halsen. FAN inte bli sjuk nu...

Eftersom jag har så pass dåligt imunförsvar just nu så åkte vi in till akuten för att ta lite prover. Allt såg tack och lov bra ut så vi skulle komma tillbaka nästa dag för nya prover. Sov sjukt dålig den natten och på söndag hade jag så ont i kroppen att jag inte kunde ligga stilla. Var säkert från mina sprutor som jag måste ta för att stärka imunförsvaret. Nåja, min mamma var snäll och följde mig in för nya prover. Allt såg fortfarande ganska bra ut så jag skulle bara komma tillbaka om jag fick mer ont eller om jag fick feber. Fick antibiotika för säkerhetens skull.

På kvällen fick jag feber inte så hög men ändå feber. Natten var hemsk. Feber, frossa, ont i kroppen. Måndag ringde jag ner till min onkologsköterska och frågade vad jag skulle göra. Tog mig inte ens upp ur soffan för att jag var så svag. Hon bad mig att åka ambulans in till sjukhuset eftersom jag var så svag och knappt orkade prata. Skönt var det att få ligga ner hela vägen in till sjukhuset.
På sjukhuset togs massor med prover. Dom ville se om det fanns en infektion i min kropp eller inte. Fick antibiotika iv men även lite extra dropp. Fick ligga inne 1 natt på kirurgen av alla ställen. Fick även veta att jag hade en sänka på 68. Åh 3e penicillin kuren på typ 4 veckor.

Som ni märker har jag inte alls haft tur. Kroppen är verkligen nere på botten. Behövs inte mycket för att den inte ska orka. Har absolut ingen ork. Huvudet vill och orkar men inte kroppen. Den nästan faller ihop ibland.
Nu vet ni lite hur min vecka har varit. Bara vila upp sig och vänta på nästa behandlingstilfälle 27/3. Gruvar mig men kommer förhoppningsvis inte må lika piss som jag gjort nu.

Nu ska jag bädda ner mig i soffan en stund och se lite tv. Andas ut efter en mycket trevlig dag.


~Den som är frisk har flera önskningar och den som är sjuk har bara en~

Varje gång du tänker att du inte orkar längre,
kommer det från ingenstas ett litet ljus
det lilla ljus kommer att förnya din styrka
ge dig kraft och gå ett steg till ♥