Jag Kämpade mig upp för en mycket brant och tung backe. Dom sista små stegen är dom tyngsta steg som jag någonsin tagit. Nästan så att jag ville lägga mig ner och sluta kämpa. Viljan tog över och nu står jag äntligen högst där uppe på backen och ser bara en nedförsbacke. Den backen som ska leda mig till ett friskare liv. Jag vägrar att se bakåt och nu ser jag äntligen ett ljus i den tunnel som jag tvingats leva i flera månader. Jag har klarar halva behandlingen med stort stöd från min familj och mina vänner , nu är det bara att ta sig ner för backen utan att falla.
Ska hålla huvudet högt för att jag klarat det så pass bra som jag faktiskt gjort. Inga allvarliga händelser har inträffat och jag kan känna att livet sakta men säkert kommer tillbaka.
Är faktiskt stolt över mig
själv som i alla fall försökt leva mitt liv så vanligt som det går. Gjort det jag tyckt ha varit kul även om illamåendet och tröttheten ibland har stoppat mig.

Jag tänker inte låta cancern ta
Mitt liv, jag tänker ta cancerns liv och bekämpa den här äckliga sjukdomen och visa hela världen att jag har en kämparglöd som heter duga. FUCK CANCER!!

~Svårigheter är till för att övervinnas~