Som ett slag i magen.
Idag har jag varit hos läkaren i Sunderbyn för att tömma vätska ur "bröstet" eller det som finns kvar.
Blev ganska mycket vätska och det var skönt att "lätta" på trycket.
Hon tog även bort dom plåster som har suttit på ärret och hon klistrade även en liten tejp på den lilla brännskada jag fått under armen.
Efter själva undersökningen så berättade hon lite om hur operationen hade gått och vad som kommer hända efteråt.
Läget som det är nu ser ut på följande vis.
Operationen hade gått bra och läkaren sa att dom hade tagit ut 13 körtlar ur armhålan och 6 stycken av dessa var angripna av cancer. Tumören i bröstet hade varit hela 5 cm stort. Med andra ord en ganska stor tumör.
Det som är lite positivt är att all cancer är borta. Men det betyder inte att jag är frisk.
Det är nu den jobbigaste tiden kommer.
Efterbehandlingarna som jag kommer att få är då först cytostatikabehandling och den kommer jag få 6 gånger men 3 veckors mellanrum. Vi vet ännu inte om allt detta kommer att ske i Sunderbyn eller i Umeå. Eftersom tumören var så stor och att jag är så pass ung så kommer jag få en mycket stark dos av cellgifter.
Jag kommer att må sjukt dåligt av den här behandlingen men vad gör man inte för att bli frisk?
Jag kommer att tappa håret, och det är sjukt jobbigt för mig att få veta detta. Får skaffa en peruk som jag kan ha om jag måste åka någonstans.
Dom kommer att börja med cytostatikabehandlingen om ca 6-8 veckor.
Efter den här cytostatikan kommer det att bli minst 1 "dos" av antikroppar. Kanske 2 om jag blir utvald till den här studien i Umeå. Som om det inte skulle räcka så kommer jag även att få strålning i armhålan och upp mot halsen för att stråla kvarvarande lymfkörtlar. Antikropparna kommer jag att få under 1 års tid och det är 17 gånger.
Det som väntas här näst är att jag ska få en port a cat inopererad under huden och det är en slang som leds via ett blodkärl till en stor ven nära hjärtat. Det är för att cytostatikan inte ska fräta sönder mina mindre kärl i armarna/armvecken. Man slipper också en massa stick för bland annat blodprov.
Något i den här stilen kan jag tänka mig att det blir.
Som om allt detta inte är nog...
Läkaren berättade att jag kommer att bli steril efter cytostatikabehandlingen :(
Det värsta hon kunde säga just nu är ju detta.
Ni som känner mig vet att jag ÄLSKAR barn och att jag skulle vilja ha minst 4 barn.
Ett slag i magen och det gjorde så fruktansvärt ont. Det lilla ljus i mörkret är att jag ändå har en underbar liten dotter och skulle vi nu inte få fler så har vi ändå ett. Läkaren skulle göra sitt yttersta för att få landstinget att betala för att ta ut ägg och frysa ner.Om dom inte betalar detta så tänker jag betala själv, kosta vad det kosta vill. Kanske blir ett eller 2 syskon om vi har tur. Då blir det ivf som gäller men det är ju flera år innan det kommer att ske.
Allt är upp och ner just nu. Först att få beskedet bröstcancer. Sen att få beskedet en tuff efterbehandling för att förebygga att cancern inte kommer tillbaka. Och så nu då att jag kommer att bli steril.
Livet är så jävla orättvist. 19 år, bröstcancer och steril. Fy f*an vad livet suger.
Vissa dagar mår jag ganska bra men vissa dagar vill jag lägga mig ner och ge upp.
Det är tur att jag har min underbara mamma och pappa, min bror, min syster, och deras sambos, min man, mina vänner som finns där och ställer upp för mig. Stöttar mig när det är som jobbigast. Och så har jag ju min dotter och min underbara systerson som gör mitt liv till ett äventyr. Jag älskar dom två liven så otroligt mycket.
Efter ett inlägg med många tårar så ska jag nu lägga mig framför tv:n och mysa med stora familjen.
Dansa som om ingen ser dig, sjung som om ingen lyssnade och lev som om varje dag var din sista. ♥
Fy fan vad orättvist som du skriver! jag kom ihåg när vi gick första året på gymnasiet och du sa "Jag vill gifta mig, skaffa stor familj så fort som möjligt, för man vet aldrig när det är för sent" och jag (säkert alla andra, kan dock inte prata för dom) tänkte "För sent? guh, vi har ju all tid i världen".
Lisa, du har haft sådan otur samtidigt tur i livet, du har en underbar dotter, en man som älskar dig mer än allt annat och vi vänner som står här på din sida för att hjälpa dig när du faller.
Du har besegrat detta till stor del, du är så otroligt stark! Oroa dig inte över håret, så länge du blir bättre är detta ett av dina mindre bekymmer, jag lovar dig att du är lika vacker med eller utan hår, för du har så mycket mer, man ser bara en vacker Lisa när man ser på dig, du har en underbar själ och hela paketet är bundet med skönhet så detta ska gå bra! Du är en av de bästa vänner jag har <3 - Lind
min lilla gumma det är ett slag i magen att ni inte kan få fler barn själva men ni har en underbar dotter. det som är viktigast är att du blir frisk och orkar vara med och se hur selma växer och utvecklas. du är stark och klarar detta det vet jag vi alla finns för dig. En ivf befruktning är inte så lätt heller men det är värt all tid och kraft till det, det är bra att du har den inställning att ni ska kunna skaffa barn genom den vägen det är värt varenda krona om än det kan bli en stor kostnad att göra det men man gör det för någon man ska älska resten av livet. men nu är det viktigaste att du ska bli frisk många styrke kramar. ring om du vill prata av dig jag finns för dig
Å Lisa, man blir alldelens stum och matt när man läser vad du skriver....vad du ska gå igenom innan du får bli frisk. Mellan raderna kan jag läsa att du är inte den som ger dej, utan du kommer att kämpa dej igenom detta med hjälp av din fina familj! Sänder dej varma styrkekramar /Eva
Jag skulle få en spruta som gör så att äggstockarna stängs av var tredje månad och skyddas mot all skit dom sprutar in i kroppen. Dessutom så skulle kroppen svara bättre på behandlingen om man inte hade hormontoppar vid mensen. Tycker de är konstigt att du inte får den eftersom dom oftast sätter in den som en del av behandlingen när man är så ung. De är dessutom större chans att bli gravid efteråt än med ivf. Håller tummarna för er. Själv ska jag på återbesök den 8e. Fy fan vilken klump i magen jag har redan. Kram/Titti
Sprang på din blogg och blev fast. Allt gott till dig och din familj, du verkar vara en riktig kämpe och även jag ska hålla tummar och tår för dig. Kommer att titta in på din blogg då och då för att följa din kamp. Som sagt - allt gott, all styrka, all lycka!
