Ibland när det är som jobbigast, när kroppen verkligen inte lyder hjärnan så ser jag ner på mig själv.
Jag lixom "flyger" ut från min kropp. Jag är ovanför och tittar ner på mitt skal som verkligen försöker. Jag blir förbannad på mig själv när kroppen vägrar lyda hjärnan. Någon som vill byta ?!?

Ligger i sängen här på Onkologen och inväntar min nästnästnäst sista behandling. 3 gånger kvar efter denna gång. SEN ÄR JAG FRI!!!!

Gör vågen för mig själv.
När allt detta är färdigt så ska jag bjuda in alla som funnits vid min sida under allt som varit, både bra och dåliga dagar på en fet fest.Planerar och fixar i huvudet.

Nu börjar tavegylen ta mina krafter så nu ska jag sova en stund så jag orkar med hemresan!