Umeå

Nu sitter jag här i Umeå igen och låter min kropp bäras iväg av antikropparna..
Trött, less och uttråkad. Finns det något värre?

Längtar, väntar och funderar..



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0