Det gör så ont.

Såg det där programmet på 3 an nyss och tårarna började rinna.
Fan så ont det gör..
Förra årets rosa bandet gala kom jag ihåg så väl. Jag satt bänkad framför soffan och grinade av medlidande för alla som blivit drabbade. Och nu snart 1 år senare så sitter jag här själv med cancer i mitt bagage. Det gjorde ont då, men det gör ännu ondare nu.

Det gör ont att tänka 8/10 överlever cancer. Tänkt om jag är en av dom där andra 2. Skräcken, oron, ilskan går inte att beskriva.
Jag har ett liv och jag vill leva det.

Åh så jobbigt nu började tankarna snurra..



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0