Snart är det över.

På onsdag gör jag min sista cellgiftsbehandling. Det ska bli så jävla skönt att den skiten ÄNTLIGEN är över.
Dock är jag sjukt orolig för framtiden.. Men det kommer jag nog alltid att vara efter det här.

Satt och tänkte på er underbara människor som funnits där för mig under den här otroligt jobbiga tiden. Stöttat, peppat, hjälpt med praktiska saker och någon att prata med ibland. Jag har skrivit det många gånger förr men jag kan verklogen inte skriva det nog många gånger. Ni är helt UNDERBARA.

Känner mig lättad på något sätt att allt snart är över men ändå så är det jobbigare nu är för några månader sen. Det är kanske nu alla känslor kommer?
Jag är glad att jag har mina vänner att prata med, ni vet lätta på hjärtat lite.
Önskar bara att allt var som förut..
Tänk om det fanns en vän som man kunde ringa och störa mitt i natten. Som nästan satt uppe och väntade på ens samtal. En vän som inte hade annat att göra på dagarna. Direkt man kände att det blev lite jobbigt, bara lyfta luren slå en signal och bara spy ut det man vill säga och i andra sidan så är det någon som verkligen lyssnar. En vän som inte behöver förstå allt, inte heller komma med massa förslag hur man ska gå vidare.

När den här sista behandlingen är över ska jag verkligen sätta mig ner och tänka över mitt liv. Vad jag ska göra med det och sätta mål som jag verkligen ska klara av.

Jag tycker att jag är en helt annan person idag än i början av året.
Mer känslig och mer öppen om mitt liv. Jag skäms inte att dela med mig om min resa. Det här är den jag är, eller kanske den jag har blivit.

Nu är det bara att ladda inför imorgon och resan ner till Umeå.
Vill inte ner dit igen men snart, snart är det över. I alla fall med cellgiftet.

"Stormar gör så att träden söker djupare rötter"


Kommentarer
pia lovholt

hej gumman
du är en superkvinna, vilken resa du varit tvungen att göra. du har satsat 100 % på livet. och det har du gjort alldeles utmärkt. hoppas denna sista resa blir den sista resan till umeå och att du sen kommer att vara frisk i resten av ditt liv. och när orken är tillbaka ska du bara göra saker som gör dig gott, umgås med de som ger dig energi, bjud dig själv ofta på nåt gott fira livet helt enkelt, jag håller tummar och tår för att ditt liv ska bli ett rikt och innehållsrikt och ett friskt liv att du en dag ska kunna se tillbaka och le och känna själv inombords vilken kämpe jag är. du har genom din blogg gett dig själv terapi få ge upplopp för din rädsla, din vrede, din oro och alla andra käslor, men du har även öppnat din dörr för andra i din situation och det är stort och generöst. finns massor av människor som ser upp till din kämparvilja och ditt mod och din styrka till livet. du har satt nya ord och begrepp för allt du varit tvungen att genomlida, mist tid med ditt barn och din man, ekonomiskt, orken att umgås med vänner, du har förlorat tid på denna eländiga sjukdom för du är så ung och ska ha kul och vara både här och där, du har fått bära på så mycket som en ung kvinna inte ska behöva bära på. livet är orättvist och grymt och man funderar ofta varför de goda ska drabbas först. inte för att man önskar detta någon annan heller men jag tror ni förstår vad jag menar. och tänk inte på framtiden utan lev här och nu, du slösar bara bort dyrbar tid på oro. focusera på nuet lev och njut du har massor att ta igen. hoppas allt går smidigt i umeå och att du inte får så mycket biverkningar och inga infektioner eller nåt annat krångel. ska tänka på dig kram i massor fina lisa.

2012-06-18 @ 23:15:06
Louise j

lycka till nu i Umeå Lisa, tänker på dig massor!!

2012-06-19 @ 08:05:55
Erica

Glöm aldrig att du är helt jävla fantastisk och så länge du ger dig fan på att klara det så klarar du vad som helst!<3

2012-06-19 @ 11:02:05
URL: http://nauticstar.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0