Nu är behandlingen inte klar för ens i februari och efter det så kommer det ju bli minst 3 operationer och för att inte tala om alla efterbesök och undersökningar men jag vill ändå tacka er som funnits där för mig och min familj. 

Jag kan aldrig beskriva hur glad jag är över att ha er i mitt liv. Jag kommer alltid att stå vid eran sida vad som än händer. Hjälpa, stötta, bollplank, eller kanske bara en hjälpande hand. Ni har gett mig en anledning att kliva upp på morgonen. Så tack alla ni underbara människor för att jag får ha er i mitt hjärta. 

 

I augusti/september kommer jag sätta mig under nålen och tatuera min minnestatuering och varje gång jag ser på den ska jag tänka på 2012 och vilket jävla skitår det varit men även vilken bra år det varit trots alla behandlingar. Jag har verkligen lärt mig vem jag är, är inte längre rädd för att visa känslor och bryr mig Inte längre om vad folk tänker/ tycker. Jag är jag och jag må inte vara perfekt men vem är det? 

99% inte helt 100.