Om nästan exakt 2 timmar börjar det sista cellgiftet att förstöra min kropp. Känns skönt att det är över men som sagt ändå inte. Förstå mig rätt nu. Det är klart jag vill bli frisk och vill inget annat än att det här ska vara över men rädslan för framtiden är större än någonsin nu.

Blir nog inte så mycket skrivande dom närmsta dagarna. Bara hoppas att biverkningarna inte är lika jobbiga som förra gången.
Nu ska jag packa lite innan det bär av till sjukhuset. Hoppas alla får en fin midsommar!