Ingen vet hur det känns..

...att vara jag.
Ingen vet hur det känns inuti.
Ingen människa i hela världen kommer någonsin förstå, den ilska, rädsla och frustration som finns inuti mig.

Har precis varit hos läkaren och sitter nu och inväntar behandlingen klockan 1. Blir nästan ledsen varje gång jag går ut ifrån det där rummet. Frågade idag igen om att få träffa plastikkirurgen, svaret jag fick var. - ingen ide att stressa med det Lisa, det är MINST 1 år kvar innan en rekonstruktion kan göras.

Det går så fruktansvärt ont att höra. Jag förstår att man kanske inte kan göra det nu pga strålningen men jag känner mig inte hel. Det känns fruktansvärt förnedrande att inte kunna ha v-ringade tröjor på sig eller ta på sig bikinin utan att känna sig "fin"
Jag har aldrig tyckt illa om min kropp men nu när jag är opererad känns det jobbigt. Ärren kan jag leva med, är nästa lite stolt att kunna visa upp dom och faktiskt berätta en historia bakom dom. Tur att dom inte syns så bra.
Jag känner mig inte kvinnlig. Jag känner mig naken.

Strålningen går bra, tänkte visa ett kort här lite senare på hur det ser ut på strålningsområdet och så imorgon ska jag ta kort inne i behandlingsrummet..

Det var det som jag hade på hjärtat för stunden. Nu iväg till sjukhuset för antikroppar.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0