Ännu en behandling är över och nu är det (bara) 4 gånger kvar.
Jag vill att det ska vara över nu och inte i sommar.

Ett ord som jag hatar just nu är order VILA. Mår dåligt bara jag hör det. Jag vet att jag måste ta mig tid att vila för att orka dagen men det är ju såååå tråkigt. Ni som känner mig vet att jag har extremt svårt att vara stilla. Vissa kallar det damp och andra bara rastlöshet haha. Det är svårt att vila på dagarna när huvudet vill en massa men kroppen verkligen inte orkar. Blir lätt deppig dom första dagarna efter behandlingen då jag verkligen inte orkar annat än att typ gå till och från toan. På något sätt så går vardagen ändå ihop. Livet fortsätter att springa ifrån mig medans jag ligger där på soffan och mår dåligt. Det är tur att jag har min famillj som hjälper mig/oss.
Jag har sagt det förr och kan säga det många gånger till men mina föräldrar och mina syskon är dom bästa som finns i hela världen. Får hjälp med allt jag ber om. Allt från att hämta mediciner på apoteket till städning till barnpassning till ja allt. Ni är underbara ♥

När jag fyllde år så fick jag av mina syskon och deras respektive ett presentkort på make up store. Hur smart var inte de att ge till en som verkligen vill och kanske behöver lära sig sminka sig lite annorlunda om mina ögonbryn och ögonfransar skulle försvinna. En sak som jag aldrig själv skulle komma på att unna mig :)

Jag måste ge mig själv lite beröm. När jag fick beskedet att jag hade cancer och att håret skulle försvinna så rasade min värld. Ni som inte tappat håret kan inte förstå vilken hemsk upplevelse det är. Man känner sig inte kvinnlig på något sätt. Först operera bort ena bröstet, okej det kan jag faktiskt leva utan men just håret. Dagen då jag bestämde mig för att raka av mig det lilla hår som fanns kvar var värsta dagen i mitt liv. Det låter töntigt men som sagt kvinnligheten försvann på ett ögonblick. I början kände jag mig äcklig och ful. Sa till folk att dom aldrig i skulle få se mig utan hår. Men nu har jag accepterat att det är så här det kommer att vara ett bra tag. Kliar och blir varmt som satan under peruken så det är svårt att ha långa stunder.
Min familj har fått se mig utan hår och det kändes lite konstigt men eftersom min familj är så underbar så är jag inte rädd att visa mitt nakna huvud för dom.  Är inte helt säker på om jag någonsin kommer visa er här på bloggen hur det ser ut, det får bara tiden utvisa. Ibland känner jag mig så stark men ibland så rivs alla murar ner och självförtroendet faller.

Nu är det snart påsk så jag önskar alla mina läsare en riktigt glad påsk.
Själv ska jag umgås med familjen och vara ute i förhoppningsvis solen :)